Det är måndag morgon och jag cyklar till jobbet. Solen lyser och det är 15 grader varmt, klockan är halv åtta. Plötsligt slår det mig att det är såhär mitt liv snart kommer att vara. Sommaren kommer att flyga föri mig medan jag jobbar. Jag kommer inte hinna njuta av solen, havet, värmen och ledigheten för jag kommer att jobba. 

 

Jag är 17 år och 3 månader, om mindre än ett år är jag 18 år och då är man väl vuxen, eller? Jag kommer ihåg när jag gick i fyran och såg de som gick i nian, hur stora, vuxna och skrämmande de var. Jag är äldre än de som går i nian men jag känner inte mig stor och vuxen. Faktiskt så känner jag mig ganska liten och rädd. Rädd för framtiden och alla beslut jag måste ta.

 

Denna sommaren fick jag sommarjobb och jag ska jobba i tre veckor. Självklart tänkte jag mest på pengarna när jag sökte men även på att jag behöver lite erfarenhet av vuxenlivet. Efter att jag jobbat två dagar på äldreboendet frågade min mamma mig om jag bett att få vikariera nästa sommar. Nej det hade jag inte gjort för jag ville inte vikariera, med andra ord, jobba hela nästa sommar.

 

Trodde jag att jag skulle vara ett steg närmre att veta vad jag vill bli efter mina sommarjobb? Isåfall hade jag fel. Efter lite mer än en veckas jobb är jag trött och jag saknar mitt sommarlov.Kanske är jag ett steg närmre eftersom jag vet vad jag absolut inte vill bli, räknas det? Kan jag göra en lista på jobb jag inte vill ha och på så vis komma fram till vilka jobb jag vill ha? 

 

När jag jobbat färdigt denna sommaren ska jag njuta av mitt sommarlov, så som jag njuter av den sista biten choklad. För jag vet att snart är det slut. Jag vet att jag kommer fråga om jag kan få vikariera nästa sommar. Jag vet att jag snart kommer att jobba alla somrar och bara ha tre eller fyra ynka veckors semester istället för åtta eller nio. Men nu ska jag inte tänka på det, nu ska jag njuta av varje ledig minut.