När man fyller sexton år har man nått en av de etapperna mot vuxenlivet eftersom man får börja övningsköra. Min pappa som älskar både bilar och att köra bil var såklart på mig att börja köra så fort som möjligt, men jag väntade nästan fem månader innan jag väl satte mig bakom ratten. Kanske var jag rädd, kanske var jag slö. Tillslut gjorde jag det, satte mig bakom ratten. Det gick inte bra i början men snabbt utvecklades jag och fy vad kul jag tycker det är nu!

 

Häromdagen köpte jag teoriböckerna men de får nog vänta till sommarlovet, nu måste jag plugga inför alla nationella proven. Köra det tänker jag däremot fortsätta med. Jag ska inte bli en bra förare, jag ska bli en utmärkt förare! Jag ska visa att kvinnor kan vara lika duktiga som män på att köra bil, för det kan vi! Jag ska kunna köra med släp, backa in i garage och fickparkera ursnyggt! Hur vi är i trafiken har ingenting med kön att göra, det beror på hur intresserade vi är och hur mycket vi har övat. Och visst borde vi vara intresserade, det handlar ju faktiskt om liv och död när vi kör.

 

Att vara en bra förare handlar inte bara om att köra säkert, det handlar även om självkänsla. Jag vill och jag kan köra bra. Det är som med allting annat, övar vi blir vi bra på det. Och allting som man är bra på stärker självkänslan. Så låt oss nu peppa varandra, vi kan och vi ska! Övning ger färdighet.

Så håll i hatten, för nu sitter jag bakom ratten!