Jag vill inte träffa vänner. Inte idag.

 

Min mamma har en kompis. Den här kompisen har en dotter som jag har blivit ihoptussad med sedan tidernas begynnelse så varje gång mamma och kompisen ses måste jag följa med för att träffa den här dottern. Och visst gillar jag min kompis men jag gillar inte att mamma alltid ska bestämma tid och datum och sen inte säga någonting till mig förrän typ tre dagar innan. Och speciellt gillar jag inte hur hon alltid väljer söndagar.

 

Söndagar är heliga dagar för mig. Skulle jag skapa en egen religion skulle vi alla dyrka söndagar, speciellt eftermiddagen. Det är vilotid för mig, min tid för att förbereda mig inför ännu en vecka som levande varelse här på jorden. Jag behöver vara själv, jag behöver dricka 50 koppar med te, jag behöver få ont i huvudet av att ha läst eller kollat för länge på en datorskärm. Jag behöver inte träffa människor, jag vill inte. När jag är på sånt här humör blir det ändå inte roligt och jag längtar bara hem hela tiden. Visst kan jag le, visst kan jag skratta men jag är tom innuti. Innuti ekar det tomt och jag avskyr det.